29 mars 2006

801026

retreat! retreat!

Min blogg är som ett lostavsnitt.

Men jag vet inte vad jag ska skriva om. Inte idag. Twists and turns, acid burns.

Mental bergodalbana

Mitt liv är en mental bergodalbana. Det beror helt på hur länge jag har spenderat ensam, var på bergodalbanan jag är. Just nu är jag nere i en dal och skulle må bra av lite sällskap. Om tio timmar kommer jag vara på väg upp igen, och om ett dygn kommer jag sitta i en bastu med polare och vara på topp. Det är roligt det där.

Det är inte så att jag är manodepressiv, det är bara att jag inte är van vid ensamhet. Jo, jag har ju bott själv i ett halvår snart, utan korridor. Fem månader, i alla fall, men det hjälper inte. Fem månader kontra tjugo år. Ge mej nån månad till. Lite möbler, kanske. Jag skulle så gärna vilja ha en soffa och ett bord. Det står väl på inköpslistan strax under nya feta glasögon och den där indieoutfitten jag har varit sugen på så länge. Överst står dock att klara månaden ekonomiskt. Det blir svårt; men med lite bostadsbidrag ska det nog gå bra.

Annars? Jag vet inte. Det här är nog sista dan jag bloggar svartvitt. Jag orkar inte med det längre, det blir en sån begränsning, liksom. Har ett par sköna färgbilder snart.

Ta hand om er!

27 mars 2006

J'accuse!

Jag var hos frisören idag! Saknar redan mitt hår. Hon är hårets baneman, Tessan. Detta borde vara en stridsskrift mot henne, eller en elegi över mitt vackra svall.

Det jag inte förstår med frisörer är varför i hela helvete ni klipper ur det så mycket? Nästa gång tar jag fan med mej en bild på hur jag vill se ut, så slipper vi sådana här misstag. Det här är fan tredje gången i rad nån sabbar min klippning. Senaste bra var väl, typ, innan studenten, där i krokarna.

Jaja. Håret växer väl ut. Men nu ser jag ut som en korsning mellan en skolpojke och Lars Adaktusson. Jag tänkte använda ett invektiv, så som skithora. Men det struntar jag i. Det är inte PK, direkt. Folk har skrattat åt mej idag.

Jaja. Pfft.

25 mars 2006

Laissez faire, laissez aller, laissez passer

Din blogg är som ett LOST-avsnitt. Det står läser grejer, men förstår egentligen ingenting. Ta inte illa upp! Jag gilar LOST. Och din blogg, men att kalla detta biktning?

Ingen bra inlägg frödda. Jag vill inte ha citat, jag vill ha frödda, naken blästrad och skitsur! liksom...

Min emfas. Men jag ville mest peka på Victors extremt dåliga svenska. Skärpning! Ingen bra? Det står läser grejer? Jaja, to the point: Jag är förjävlig på att bikta mej. Jag har väl inte riktigt vant mej vid att sitta i ett offentligt forum som det här och skriva av mej allt jag tänker. Jag hade biktestund för Malin i Torsdags natt när hon låg och halvsov i mitt knä på kontoret. Det är ungefär så publikt mitt biktande är.

Vi hade fest i Torsdags, sen var det kravall. Vi grillade, drack Newcastle och snackade skit. Jag blev lite vinglig och fuldansade. Lyckades dessutom med mitt alldeles privata nyårslöfte igen. Jaja.

Annars har det blivit en hel del läsande i veckan. Allting började med att PZ Meyers, som för övrigt är grymt läsvärd, länkade till det här inlägget hos Hellbound Alleee om hur man hanterar diskussioner kristna och ateister emellan. Helt plötsligt hade jag suttit och läst ett par-tre timmar på Kill the afterlife om den ateistiska världssynen. Därifrån snubblade jag in på en massa anarko- och laissez-faire-kapitalistiska och libertarianska bloggar, typ Radical Libertarians. Relativt spännande, akademisk polemik med ett lagom mått av navelpillande. Ungefär som om Crimethinc hade blivit gamla och bestämt sig för att, ja, kapitalism är nog rätt bra ändå, men vi kan ju alltid debattera lite.

Politik är för övrigt något som förvirrat mej mycket det senaste. Det är ju valår och av hävd och princip ska jag nog rösta. Men jag har ingen aning om vad jag tycker. Att rösta åt höger känns instinktivt fel, jag blir reflexmässigt illamående. Moderat politik är omoralisk, kristdemokrater är både omoraliska och vidriga. Så ditåt blir det inte. Folkpartiet känns ungefär som Moderaterna fast utan Fredric Reinfeldts avföringsdränkta leende. Med andra ord går dom bort också.

Men sen då? Vänsterflanken? Hur jävla rolig är den? Jag vill så gärna vara vänster, jag håller stenhårt fast vid flertalet vänsterideologier som moraliskt riktiga. Men vänsterpartiet är en genusmedveten populistisk kvasimarxistsoppa som inte alls attraherar mej. Miljöpartiet känns på något vis vettiga, på något vis inte. Lite mycket drum-circle över dom. Sossarna? How pedestrian.

Så vi får se. Det är svårt. När den gamla käpphästen anarkism framstår som en splittrad och skev ideologi och allt annat sämre, då finns det inte många vägar att ta. Det känns som om man inte ska grubbla för mycket över sånt här. Knyt näven kring stenen, kasta, upprepa. Fråga inte. Det som blir i askorna blir bättre än det som är nu. Jag köper det inte. Om man ändå vore sjutton igen. Varje nytt år vattnar ut kontrasterna en del. Det svartvita blir ett spektra, tusentals nyanser av grått, och glöden förkolnar.

Någon dag ska jag våga bikta mej. Jag lovar.

23 mars 2006

Jävla fegis

Borde egentligen följa föreläsningen jag sitter på just nu, men jag var bara tvungen att... ptja, bikta mej lite.

Jag är en jävla fegis helt enkelt. Nu har jag dessutom skallat pannan blodig. Själva fan då.

21 mars 2006

Captain badass

brown eyes your pulse is getting hotter
brown eyes your pulse is getting quicker
quote Captain Badass,
" I am setting you heart on fire
so when you leave me
i will burn on in your soul".
you won't have to think twice
if it's love you will know
we get no second chance in this life
we get no second chance in this life

so a hot pulse is alright
so a quick pulse is alright
so a hot kiss is alright
so a long kiss is alright
so a long night is alright
and all night is alright

20 mars 2006

Dogwood Gap

Idag var första dagen i nya läsperioden. Börjar två nya kurser, Elektromagnetism, 3p, och Numeriska algoritmer, 3.5p. Elektromagnetism får betyget 'Njä', med motivationen att försöker man förklara god brunsås som en produkt av elektromagnetisk växelverkan har man liksom slagit ut sig själv.

Numeriska algoritmer däremot, verkar riktigt rolig. Nackdelen är att jag måste köpa en miniräknare för att kunna följa kursen. Jag har klarat mej i snart två år utan miniräknare, och det är ju fan att man ska behöva köpa en för en mattekurs av alla ämnen. Men det kan det vara värt. Det ska diskuteras allt från numerisk linjär algebra till béziersplines och -interpolation och numerisk lösning av icke-linjära differentialekvationer. Bra skit som fan! Idag började vi med att diskutera fel som kan uppstå när man räknar matte numeriskt. Trunkering, kancellation och sånna goa grejor. Taylor, Newton och Euler, dom gamla käpphästarna, kommer tillbaka här igen.

I övrigt hände inte mycket roligt idag. Jag glömde äta både frukost och lunch, som vanligt. Märkte på hungern runt 12.45. Blev en macka på kontoret.

Inget annat sådär jättekul att förtälja. Har tänkt en massa, både på positiva saker som hänt, på saker jag borde göra och på saker som gör väl så ont fortfarande. Men det gör jag alltid, tänker alltså. Mumbler. Jag anser inte att det är någon direkt negativ egenskap. Att gå genom solskenet och drömma sig bort till varmare dagar till tonerna av Rolodex Propaganda kan vara bland det finaste man kan göra en kylig Marseftermiddag.

Grattis, pappa

Idag fyllde pappa 53, om jag inte minns fel.

Grattis pappa! Jag saknar dej, och jag tänker på dej.

19 mars 2006

How goes it sailor?

And how goes it sailor, i'm unwell for sailing
though i know the captain's bride
cause she comes to me and
she's handsome and wild as a hawk
Lyssnar på ohia, som utlovat. Hans röst är så djupt ångestfylld. Jason, vem sjunger du för?

Ville mest blogga för bloggandets skull. För att jag gillar att det är flera svartvita bilder på rad. För att jag saknar pappa och för att den här bilden är den bästa bilden som finns på honom och bror. Den är så lugn, varm och idyllisk. Ungdomsminnen från innan jag var född.

Program and disjunction

När jag var ute och gick förut, i det underbara vädret, tänkte jag att jag skulle skriva en bloggpost om matematik. Om varför det är det mest fascinerande som finns, hur vackra idéer man kan stöta på, varför isomorfism och strukturell ekvivalens är svindlande. Hur matematiska modeller förutsäger allt vi gör. Från hur vi rör oss, till varför internet fungerar till hur man tar sig snabbast fram.

Det är så absurt spännande.

Men jag struntar i det. Ni skulle vara ungefär lika intresserade av det som av en weekend i underbara Järfälla, eller nått sånt.

Dagen har varit sådär provocerande orolig. Var i skolan en sväng, det var skönt och ganska nödvändigt. Träffa lite folk, sådär. Men jag drog hem mej själv efter nån timma. Jag ska inte vara i skolan hela jävla tiden. Jag borde klara mej ändå.

Usch. Jag är pinsamt dålig på att vara singel. Det funkar inte alls. Jag vill laga mat och mysa med någon, nyss. Blä. Känner mej som en sextonåring.

Sämsta dagen. Någonsin.

"It's the most beautiful word I never said to you..."

Igår var en skitkväll av rang! Eller, egentligen inte. Det var fest med gamla SOF. Vi hade middag, en trettio pers sådär. Riktigt gott och riktigt trevligt. Vissa människor träffar man för sällan. Rätt många människor var på tok för fulla. Sen skulle jag upp och förnedra mej själv under parollen "Nya generalen måste ju...". Ganska roligt i vanliga fall, men just gårdagen var helt fel dag. Egentligen är det en massa personlig skit som inte borde röra mig i ryggen. Men det gör det ändå. Jag avskyr att hon påverkar mej på det sättet som hon ändå gör, Elin. Jag kan inte tänka mej att hon tycker det är vidare roligt heller. Om hon inte är ett as. Men det känns otroligt. Jag känner henne bättre än så.

Det kanske är det som problemet? När flickvän blir vän är det ungefär som att upptäcka att man är heroinberoende och att det inte är så trevligt, alltid. Innan har man fått sina silar regelbundet, men sen kommer abstinensen. Och visst, det kan släppa, men bara om man lyckas kicka loss skiten. Viljestyrka och det faktum att det inte finns något vidrigare än när man är ynklig och kryper. Det är väl två parametrar. För annars är det lätt att man fastnar där.

Det som stör mej mest och gnager värst är att hon var först.

Maria, Emil, Björn och Louise följde med hem hit igår efter sittningen, efter en viss tumult när Björn i vrede sparkade Nisse hårt i bröstkorgen. Och inte på skoj heller. Otroligt roligt, men kanske inte helt taktfast. Emil gick rätt fort, och kvar var jag, Maria, Björn och Louise. Björn och Louise försvann in på toa rätt snart, de satt och snackade, eh. Djupt störande är att jag hittade ett skohorn på toaletten. Jag och Maria snackade röntgen, fysik och sof och kramades en del. Det behövdes. Runt fem gick alla hem, tror jag. Jag är i vilket fall apseg idag. Det blir songs: ohia och kanske lite pizza idag. Hoppas på att lyckas övertala någon att glo på film med mig sen. Jag orkar inte vara själv idag.

I'm getting weaker, I'm getting thin
I hate how obvious I have been

17 mars 2006

Uh huh, you think it's funny?

...Turning revolution in to money.

Lyssnade på Clash's White man nyss. Det slog mig hur oerhört ironiskt ödet är. Man blir nästan fnittrig. Gå på H&M idag så hittar du lätt clashtröjor där. Det är skönt när ungdommens oriktade vrede och uppgivenhet kan kristaliseras till något konkret. Kapital.

Har haft ett par lediga dagar nu. Suttit på kontoret, druckit kaffe, jobbat med SOF, haft möten, fört dialoger med folk och varit lite småskrämd av Johanna. Som vanligt, ungefär. Ikväll vet jag inte vad det blir. Jag önskar att det var grönt ute. Det är grönt i mej nämligen. Vårigt, liksom. Och på mej. Min tröja.

När jag gick hem igår så tänkte jag lite på vad jag skulle blogga om härnäst, jag gör det ibland. Det var nått i stil med: "Jag är kär. Jag vet inte i vem, vad, eller varför, men gud vad kär jag är." I lurarna gick säkerligen typ Quarantined eller nått i den stilen. Lite nostalgi sådär. Våren var nästan frätande tydlig. Allt kändes bara... underbart.

Idag är det vår. Idag. Vår. Och Lindman: Det senaste Family Guy var inte alls roligt. Det var sexistiskt och plumpt.

15 mars 2006

Another day at the office

Idag blir yttterligare en dag på kontoret. Ska gå till skolan snart, för sju timmars slappande.

Sen har jag, som vanligt, lova att jag ska rycka in på pubben trots att jag inte alls vill. Jag är egentligen på tok för snäll. Men, men. Det är smällar man får ta.

Jag har åtminstonde min stereo. Stereon på kontoret. Där jag kan sitta och lyssna på hög musik och störa Jenny och Alexandra som har kontor mitt emot mej. Det får man väl ta som ett plus.

Usch, det är mycket möten nu. Det var då själva fan att en festival ska vara ett sånt helvete att sätta ihop. Jaja. Jämna plågor.

Nu blir det skolan. Jag tror jag ska börja dan med att se nya Family Guy. Lovely.

12 mars 2006

neon lights vs. stabwounds

Gick till plugget idag i snörusk. Traskade ut från irrblosset när Mark Lanegans Driving Death Valley Blues började strömma ur hörlurarna. Texten passar klockrent på mej om man byter ut drogerna mot mekanik och bruden mot ledighet.
Well I'm so tired of driving but here comes the highway
Don't wanna go cold turkey
Ride with me Jesus so high on the mainline
It's the last time I'll drive Death Valley
Remember her kiss is like kerosene
The rest of her only a memory
...
I'll be your Napoleon be your crippled Alexander, but
Don't wanna go up the country
Shame there's nothing to hang it on
Except for this wreck that you made of me
A blackbird singin' a moring song, sing along
Sing to the end of a century
Hah. Det är bra fuckat att man associerar sina mekanikstudier till en pundares deprimerade bilfärd genom Nevadaöknen. Så kan det vara.

Nu sitter jag på kontoret med den fantastiska musiktjänsten Pandora inställd på att spela musik som låter ungefär som Skatalites. Det är skönt som fan. Don Drummond - Occupation. Vilken jävla låt. Den kommer bli min sommarplåga till er.

Förresten; Betty Lavette - Almost. Har någon den? Då kanske jag börjar gråta av lycka. Absurt skön gammal souldänga.

Det märks att våren är på väg. Allting tinar med lite Ska i blodet. Det är vårljust ute och klockan är snart sex. Jag är glad som bara fan.

Sätta upp lakan nu? Det verkar inte bättre. Vi hörs!

11 mars 2006

Det indiska reptricket

När jag gick från skolan till pubben idag hände något fantastiskt. Jag hade mellow-playlisten på i iPoden, helt oavsiktligt, när jag vandrade ut från Kårallen. Går gatan ner mot irrblosset till tonerna av gamle käpphästen Frusciante. Det är Scratches som går. Min Scratches. Vår låt, jag och hon, sa vi för länge sen. Och jag blir glad. Så oerhört glad. Solen strålar varmt, det är ljust ute. Våren är på väg. Jag blir alldeles kär. I världen.
And I'm so glad that you're mine, it twists up the fabric of time. And I'm useless, yes I'm useless
Det går i hörlurarna. Och det är så sant. I'm so glad that you're mine. Till hela världen. Saker och ting flyter på bra nu, och jag känner att, helvete, det kanske blir nått av mej ändå, i framtiden.

VilleValla var som vanligt. En massa fyllon, ganska segt. Men ikväll blev det inga städöl. Inte ens en liten. Jag gick hem så fort det var färdigstädat. Upp imorgon i ottan och plugga mekanik. Jag tänker inte missa den här tentan. Fan ta mej om jag gör det.
Your hair is coxcomb red, your eyes are viper black
Vem sjunger Jason Molina om? Vem är hon som får honom att skriva så jävla vackra låtar? Jag dör av nyfikenhet.

10 mars 2006

Vilken densitet har kött?

Kött. ρtt kött. Haha. m = ρV. My god that's funny.

Nä, jag vet inte. Igår blev det en öl och lite nachos på Herrgår'n. Trevligt som en räv. Idag har det pluggats som en räv. Mindre kul. Men nu börjar jag greppa relationerna och strukturerna i det härke som är mekanik. Tunga tider. Naturen är nyckfull och grym. Vem kunde tänka sig att kroppar med volym interagerar på så våldsamt komplicerade sätt?

Nä fy fan. Tacka vet jag sprit. En rejäl fylla och en lagom peppig låtlista. Känslan när man lutar sig tillbaka i en soffa, snorfull, och de första takterna till just den låten man ville höra kommer, den är obeskrivlig. Idag var den låten Enjoy the silence. Eller Till Depotet med Kaizers. Den som ändå fick dricka lite. Men jag ska slava på VilleValla ikväll. Fy fan.

Kom och håll mej sällskap!

09 mars 2006

Idag (Redovisning och tentaplugg)

Idag så smäller det. Vi ska redovisa vårt projekt och vi ska plugga tenta. Ganska enorm redovisning och helt omöjlig tenta.

Tentaångest kan vara det värsta som finns. Eller nja, det finns väl ett par saker i världen som är värre. Krig. Nazism. Kjell Lönnå. Men ändå. Det är topp fem.

Men annars känns saker och ting nästan provocerande bra. Fast jag har ingen aning om vad jag ska göra ikväll. Det lutar mot SOF-arbete. Det brukar bli roligast så.

Arbetsnarkomani? Det är väl så det heter. The H. Heroin. Drugs! Typ.

08 mars 2006

För första gången...

Det slog mej idag; För första gången på kanske tre eller fyra år spenderar jag inte minst tre kvällar i veckan fast i telefonen med någon. Det har alltid varit så innan. Nästan varje kväll har man hängt på luren med någon. Det verkar slut på det nu. Det är nog for the better. Det är väl att växa upp, antar jag. Jag har bott själv i typ tre månader nu, dessutom. Utan korridor. Ensam. Det är också första gången i mitt liv.

Jag gillar det, faktiskt. Man känner sig mer fokuserad. Saker rinner inte ute i sanden lika ofta.

Men självklart finns det nya planer på gång. Nytt boende. Kollektiv. Kollektivet, tillochmed. Lyckas vi kommer det bli helt galet bra!

Nu borde jag sova. Jag har målat lakan hela kvällen och är trött som en räv.

Framöver ska jag försöka ta fram den ultimata mixskivan som varje fest behöver. Det vankas stor fest den 23'e, och då ska fanemej allt vara klockrent. Hjälp till!

I'm a little bit on fire

Det här huset gick jag förbi nyss. Innan dess glodde jag på underbar brittisk humor. Lovely.

Det var ju inte direkt asljust när jag gick förbi där. Kortet är gammalt. Slutledningsförmågan, folket!

Nähä. Sängen? Ser bra ut!

07 mars 2006

Snabbt bara


Mindre gott. Mer dyrt.
Originally uploaded by Marcus Frödin.
Det visade sig att tyskarna, dom jävlarna, har bryggt ett 25-procentigt öl. Dom jävlarna!

Damn crafty mexicans with their glass candy

Circuit Breaker


Manual
Originally uploaded by Marcus Frödin.
This electricity
Injected into me
Emotions running over me
And when you're getting close
You touch my innermost
A feeling deep inside me knows


Haha. Är man helt sjuk i huvudet om man lyssnar på Circuit Breaker med Röyksopp och börjar tänka på sin processor man har precis designat?

Idag gick det så jävla bra. Vaknade 06.45 och var uppe ur sängen 07.10. Snubblade in på skolan 07.55 och började debugga kretsen runt åttasnåret. 08.54 hade vi identifierat Buggen med stort B (databus<3> på vår ALU var bunden till en IO/GCLK-port istället för en IO-port, vilket resulterade i att den blev högohmig när den belastades för hårt). Sen spenderade vi de närmaste timmarna med att konstruera KEBAB, vår bootloader. Det krävdes en del hackande i FÖRORT för att det skulle fungera, men runt tiosnåret hade vi en bra roundtrip.

Ett par timmars buggfixande i SKÄGGETORP senare hade vi konsturerat en riktigt sexig bootloader. Inte riktigt så snabb som man skulle kunna hoppas (Inre programloop på typ 180 cykler, vilket är trettio för mycket) men ändå tillräcklig. Nu kan man boota vår dator från serieporten. Det är som en förlösande och underbar orgasm efter fyra veckor av tantrisk sex med en cp-störd finsk skogshuggare.

Stack från skolan runt fem och fick se riktigt dagsljus för första gången på flera dagar. Det var härligt upplyftande. Stack upp till IKEA och köpte lakan (det ska målas imorgon!) och njöt av att min iPod hade hittat hem från lagning. Det slog mej att jag har sjukt bra musiksmak, och jag blev riktigt nöjd. Det satt dessutom en riktigt söt tjej mitt emot mej på sista bussen hem. Skön omväxling till alla iranska herrar i övre medelåldern med det slående visuella draget unifierat ögonbryn.

Nu ska jag kasta mej vidare ut i Linköpingskvällen. Och jo, Circuit Breaker. Vilken jävla bra låt. Som Aphex' Vordhosbn, fast upbeat och med härlig text. Fuckin' brill!

06 mars 2006

Inte alls ironi!


Struktur på Campus
Originally uploaded by Marcus Frödin.
var det där skrivet med en ironisk touch? i så fall var det inte kul. fast om det inte var skrivet med en ironisk touch. då var det kul. ungefär så. ehrm. ja.


Så skrev Lindman om mitt förra inlägg. Inte alls ironi, faktiskt. Inte det minsta. "Jo, jag är bitter och ironisk mot min fantastiska läskrets på fem personer." Inte alls så. Vi måste vara rädda om vår klubb av inbördes beundran så att de inte kollapsar. Jag älskar kommentarerna. Annars hade jag inte hållt på i över fem månader med det här.

Just nu är skolan hopplös. Vi får det inte att fungera. Om det bara kunde ta och lösa sig. Fy fan i helskotta vad glad jag skulle bli då.

Och för att besvara Le Burman om Stockholm. Hmm. Vidvinkelhappening kanske vore något? Jag funderar på det. Annars kanske det bara blir en ströhelg med ett helrör.

Nu ska jag sova. Klockan ställd på 06.45 för en mysmorgon imorgon. Är jag uppe 07.15 är det nytt årsrekord!

05 mars 2006

"Han har porr där inne!"


Favoritbutiken
Originally uploaded by Marcus Frödin.
Tänkte bara säga att jag tycker det är skitkul när folk kommenterar. Tack så mycket! Det värmer! Mer, mer!

"Den där fläskfilén är bärande"


Den goda kampen
Originally uploaded by Marcus Frödin.
I går var en stor dag. Personalfest på pubben. Förkrök med pubstyrelsen hemma hos mig. Jag vaknade runt halv tio efter en tämligen nördig Fredag (jag har nu byggt mig en assembler till vår processor. FÖRORT heter assemblern. Den är bara ghetto ibland) och började plocka i ordning hemma. Sen tog jag kameran och gick ner på stan. Blev lite fotografi av det. Det är förvånansvärt svårt att fotografera folk utan att de märker det med ett 55 mm-objektiv. Ett 70-300mm står högt på önskelistan.

När jag svirat hem från stan tvättade jag lite och gled i min ultravidriga Ideologin-tee. Lagade en gratäng som jag sedemera bjöd på, och avslutade städningen.

Sen började vi dricka. Som vi drack! Litervis. Jag var precis borta runt åtta-snåret. Runt tolv gick jag hem och däckade. Nu ska jag försöka ta tag i skolarbete, men jag är absurt trött. Vad ska man ta sig till?

På tal om det. Det måste bara sägas. Jag älskar den där bilden. Jag tycker man ska ta och bygga in ätstörningsvården, jag. I en köttfabrik. Där hör dom hemma, anorektikerna.