15 november 2006

These are happy days

En sammanfattning av de senaste dagarna kanske kan vara på sin plats. Men först måste jag tipsa om Ostens skogstokigt sköna senaste låt. Fläskigt.

I fredags blev det som sagt Götlaborg. Hamnade på Chalmers kårhus pub och krökade med Skoogh som turligt nog ramlat med i Allianceorchestrat. Vi dyngade ner oss och hamnade på en ekonomfest. Träffade Sandra Berg som visst är någon slags kultikon bland industriella ekonomer på Chalmers. Där ser man.

Snabb hemfärd på lördagen för att skifta med SOF. Det blev en jävla fest — vi startade 16.00 och de sista gav sig 07.00. Vi slog bland annat sönder en husvagn till småbitar (vilket kan vara det mest sinnessjuka jag har sett på en fest någonsin — husvagnen var mest flis kvar av efteråt) och hade rejäl bastutävling med stora mängder jinnåtånic.

Söndagen och måndagen spenderades mest med att städa undan och källsortera sagda husvagn samt rensa upp i det kaos som ändå skiftet var. Lyckades knö in ett par timmar kvalitativt studerande, en dusch och lite matlagning också.

I går hade vi ett långt kommittémöte som gav mycket. Vi kryper närmare en festival för varje dag som går. Sen stack jag till Norrköping med ACAB-Rickard och lite annat folk och tittade på postrock. Fuckin' Mono. Riktigt intensivt lokalt förband som hade övat in sin postrockrepertoir bra. Lät som Mogwai möter Youth pictures of Florence Henderson och Sigur Rós. Allt från trummattan till de perfekt timade upptemposektionerna till poserna satt där de skulle.

Sen äntrade Mono scenen. Lite över en timme konstant symfoniskt mangel. Helt magiskt. Vill egentligen inte kommentera. Det var som Hultsfred för tre år sen med Johan fast vaknare. I'm wide awake, it's morning. Ni som missade den missade verkligen något.

På vägen hem satt vi i bilen i extas och lyssnade på Explosions in the sky, Circle takes the square och Neurosis. De sistnämnade hade jag aldrig hört förut och det var en riktigt trevlig tung jävla överraskning. En tung ljudmatta i gränslandet mellan metal och släphardcore. Tack Rickard!

Neurosis - Stones from the sky

Slutet är fan Boss Hog number five.

Imorgon är det Mixtapes and cellmates och Juni Järvi på HG. Ska man orka gå? Vad tror ni?

1 kommentar:

Emil sa...

Det måste vara omöjligt att vara mera indy än du.

Keep up the good work.