18 september 2006

Now I'm thinking maybe...

Reaktionerna på valet börjar snubbla in. Erik känner ungefär som jag, och Louise är deprimerad.

Jag ska erkänna att jag röstade på sossarna idag. Mest för att de är marginellt bättre än högern. Mest av hävd och tradition. Mest för att sossarna ändå alltid är sossarna. Det var som han sa på SVT's valvaka, socialdemokraterna skulle kunna ha en häst som partiledare och fortfarande få 30%.

Jag känner å andra sidan lite positiv tillförsikt. Politik förändrar sällan något stort längre. Marknaden är allt. Det jag hoppas moderaterna kan ändra till det bättre är utbildningen. Inte privatisering. Det är vidrigt. Individanpassning. Betygssättning. Fånga barnen tidigt och våga ge folk den tid det tar.

Annars är jag lite nere. Jag vet inte var jag står längre. Ibland är jag ultraliberal, ibland anarkist och ibland så pumpar hjärtat grönt. Politik förändrar inget. Det är ett uppgivet konstaterande.

Jag var på valvaka ikväll. Hos Danne, med lite polare. Jag var den enda som röstat rött. Satt och var sjuk. På vägen hem gick jag och lyssnade på Why? och Modest Mouse och njöt av skönheten i gatlamporna. En tyst stad och ett passande soundtrack. Det var ändå rätt skönt att leva. Jag har haft en bra helg, hunnit med två roliga fester och jag är lite småhemligt småkär. Antagligen inget, men det gjorde promenaden skönare. Jag älskar nattpromenaderna.

Min tankar ikväll går till Elin och hennes familj. Ta hand om dig nu.

Inga kommentarer: