29 juli 2006

Amputechture

Mars Volta släpper nytt i september. Amputechture heter skivan. Jag sitter just nu och lyssnar igenom den och är 14 minuter in i spår två, Tetragrammaton (Guds namn). Skivan är spännande, som alltid med Volta. Cedric har dragit upp sången ytterligare en oktav, och låtstrukturerna är så komplicerade att man ibland saknar trallvänliga melodier. Men det här har definitivt potentialen att bli en skiva som växer som en maskros genom asfalt. För det brukar ju vara så med Volta, att man måste ge dem ett par lyssningar innan man börjar uppskatta komplexiteten och strukturen i de numerösa antalet lager som utgör grundbultarna för Omars ambitioner.

Temat utgörs den här gången av en dystopisk väv av agnosticism, den personliga religionen och konflikten mellan det spirituella och det kroppsliga. Det är en konceptuell skiva på samma sätt som Magnolia är en sammanhållen film, ett garnnystan av historier där delar knyts ihop i något slags meta-narrativ. Väldigt ambitiöst och våldsamt pretentiöst, med andra ord.

Vissa låtar, som skivans näst sista, Day of the Baphomets (efter Baphomet, getpentagrammet) uppvisar en vild, Burroughsk schizofreni med en mångfald av tempo- och stämningsskiftningar medans andra, som Meccamputechture, har en stundtals frenetisk samlad drive med Cedric upprepande Humans as ornaments, humans as ornaments och överallt är Paul Hinojos lekfulla mixande tydligt. I varje eko och i varje stavelse, vid varje trumslag och i varje saxofon märks hans närvaro tydligt.

Jag har inte lyssnat så mycket att jag kan betygsätta än. Jag får återkomma med det.

Ikväll är det cruising. Vi byter Cedric mot Eddie Meduza och hoppas på det bästa.

Inga kommentarer: