09 april 2006

I kylan

Pulsen har stelnat i kylan på tunnelbanan
När vi var ensamma och kristaller
Trehundra dagar som aldrig är imorgon
Rinner ut genom sommarvärmen
Genom darrande blåa BLÅA DARRANDE fingrar
Och i vågorna är alla minnen röda
Allt var vackert och vi frös i köttet
När tårarna stelnade i kylan på tunnelbanan


En gammal dikt jag skrev när jag och Josefin gjorde slut. Mycket minnen i den.

Kändes bara passande.

Inga kommentarer: