15 april 2006

En slags stridsskrift

Värt att beakta att det här är främst riktat till Viktor, angående hans senaste blogpost, som kan läsas här. Den är helt riktad till mig, och jag känner mig tvungen att svara. Utan nått jävla foto. Jag borde kanske ringa, men jag är orkeslös.

Vi börjar där det bör: Tack för att jag fick sova hos er, och för att ni var så trevliga mot mig, Ylva och Viktor. Det uppskattas att jag slapp slagga i en skabbig Renaultfemma och sällskapet var välbehövligt. Beatet ni, trots min uppenbara oönskbarhet, vidrighet och rent allmäna ivägenhet lyckades komponera var svängigt.

Nu till den bitande dissen från Viktors sida. Jag tar jävligt illa upp. Anledningen är väl att, ptja, jag är inte van att bli dissad så hårt av vänner. Jag var full när hela situationen utspelades. Jag hamnade på en lagom trevlig förfest med lagom snygga och lagom intelligenta människor. Vi hade det bra. Sen går vi till Terassen, som är det enda stället folk går till. I vilket fall den kvällen. Jag kunde ju gått till Dagnys, inte ätit bajspucken och sluppit ett inträde på 200 spänn. Ensam. Jag gick in istället, och kände att min utarmade plånbok blev våldtagen. Arbetar man inte är 200 faktiskt en rätt hyfsad summa att bli tagen på. Nåväl.

Det var lite halvtrevligt, trots diverse otrevliga fyllon, men jag tröttnade ganska snart och telefonade Viktor två eller tre gånger, eftersom han sagt att utgång till svartpub var på g och det kändes mer aktuellt. Efter ett tag plockade Vik och Ylva upp mig, och vi stack hem till dom, köpte en pizza till en svulten mig, och stack till deras lokal. Väl där gick dom in i någon kreativ mojo och gav mig stora ignoreringen. Sure thing. Det är väl lugnt. Jag fick samtal och började snacka i telefon istället. Stereon höjdes så jag fick överrösta den. Tipset här: Pratar någon högt när man spelar musik, be personen gå ut. Om ni nu gjorde det, sorry. Jag var, som sagt, full. Jag är högljudd då.

Nu tänker jag inte be om ursäkt för att jag "med förakt och total avsaknad av respekt" talade om vad folk sysslar med i Falköping. Det är klart som fan det inte var det som det handlade om. Total avsaknad av respekt. Skitsnack, Viktor. Du får det att låta som om jag på något sätt känner mig bättre än folk som bor kvar i Falköping. Inte för fem jävla öre.

För att gå på dissarna, som regnade tätt på de där få raderna som blogposten faktiskt var, så måste jag bara säga att det känns ganska otrevligt att bli idiotförklarad så många gånger med så få ord.

Men jag ber om ursäkt Viktor, och ska se till att jag inte hör av mig nästa gång jag är hemma. Om ni närvaro är så störande ska jag försöka undvika skottlinjen.

3 kommentarer:

victor sa...

Gudars, vad ni håller på. Att ni orkar.

louise sa...

oj.

DOMINITRO'06 sa...

Markus har namnsdag! Vi arbetslösa håller koll på sånt.