19 mars 2006

Program and disjunction

När jag var ute och gick förut, i det underbara vädret, tänkte jag att jag skulle skriva en bloggpost om matematik. Om varför det är det mest fascinerande som finns, hur vackra idéer man kan stöta på, varför isomorfism och strukturell ekvivalens är svindlande. Hur matematiska modeller förutsäger allt vi gör. Från hur vi rör oss, till varför internet fungerar till hur man tar sig snabbast fram.

Det är så absurt spännande.

Men jag struntar i det. Ni skulle vara ungefär lika intresserade av det som av en weekend i underbara Järfälla, eller nått sånt.

Dagen har varit sådär provocerande orolig. Var i skolan en sväng, det var skönt och ganska nödvändigt. Träffa lite folk, sådär. Men jag drog hem mej själv efter nån timma. Jag ska inte vara i skolan hela jävla tiden. Jag borde klara mej ändå.

Usch. Jag är pinsamt dålig på att vara singel. Det funkar inte alls. Jag vill laga mat och mysa med någon, nyss. Blä. Känner mej som en sextonåring.

1 kommentar:

lindman sa...

i know the feeling.
inte den om matematiken alltså.
det där sista.