29 mars 2006

Mental bergodalbana

Mitt liv är en mental bergodalbana. Det beror helt på hur länge jag har spenderat ensam, var på bergodalbanan jag är. Just nu är jag nere i en dal och skulle må bra av lite sällskap. Om tio timmar kommer jag vara på väg upp igen, och om ett dygn kommer jag sitta i en bastu med polare och vara på topp. Det är roligt det där.

Det är inte så att jag är manodepressiv, det är bara att jag inte är van vid ensamhet. Jo, jag har ju bott själv i ett halvår snart, utan korridor. Fem månader, i alla fall, men det hjälper inte. Fem månader kontra tjugo år. Ge mej nån månad till. Lite möbler, kanske. Jag skulle så gärna vilja ha en soffa och ett bord. Det står väl på inköpslistan strax under nya feta glasögon och den där indieoutfitten jag har varit sugen på så länge. Överst står dock att klara månaden ekonomiskt. Det blir svårt; men med lite bostadsbidrag ska det nog gå bra.

Annars? Jag vet inte. Det här är nog sista dan jag bloggar svartvitt. Jag orkar inte med det längre, det blir en sån begränsning, liksom. Har ett par sköna färgbilder snart.

Ta hand om er!

Inga kommentarer: