25 mars 2006

Laissez faire, laissez aller, laissez passer

Din blogg är som ett LOST-avsnitt. Det står läser grejer, men förstår egentligen ingenting. Ta inte illa upp! Jag gilar LOST. Och din blogg, men att kalla detta biktning?

Ingen bra inlägg frödda. Jag vill inte ha citat, jag vill ha frödda, naken blästrad och skitsur! liksom...

Min emfas. Men jag ville mest peka på Victors extremt dåliga svenska. Skärpning! Ingen bra? Det står läser grejer? Jaja, to the point: Jag är förjävlig på att bikta mej. Jag har väl inte riktigt vant mej vid att sitta i ett offentligt forum som det här och skriva av mej allt jag tänker. Jag hade biktestund för Malin i Torsdags natt när hon låg och halvsov i mitt knä på kontoret. Det är ungefär så publikt mitt biktande är.

Vi hade fest i Torsdags, sen var det kravall. Vi grillade, drack Newcastle och snackade skit. Jag blev lite vinglig och fuldansade. Lyckades dessutom med mitt alldeles privata nyårslöfte igen. Jaja.

Annars har det blivit en hel del läsande i veckan. Allting började med att PZ Meyers, som för övrigt är grymt läsvärd, länkade till det här inlägget hos Hellbound Alleee om hur man hanterar diskussioner kristna och ateister emellan. Helt plötsligt hade jag suttit och läst ett par-tre timmar på Kill the afterlife om den ateistiska världssynen. Därifrån snubblade jag in på en massa anarko- och laissez-faire-kapitalistiska och libertarianska bloggar, typ Radical Libertarians. Relativt spännande, akademisk polemik med ett lagom mått av navelpillande. Ungefär som om Crimethinc hade blivit gamla och bestämt sig för att, ja, kapitalism är nog rätt bra ändå, men vi kan ju alltid debattera lite.

Politik är för övrigt något som förvirrat mej mycket det senaste. Det är ju valår och av hävd och princip ska jag nog rösta. Men jag har ingen aning om vad jag tycker. Att rösta åt höger känns instinktivt fel, jag blir reflexmässigt illamående. Moderat politik är omoralisk, kristdemokrater är både omoraliska och vidriga. Så ditåt blir det inte. Folkpartiet känns ungefär som Moderaterna fast utan Fredric Reinfeldts avföringsdränkta leende. Med andra ord går dom bort också.

Men sen då? Vänsterflanken? Hur jävla rolig är den? Jag vill så gärna vara vänster, jag håller stenhårt fast vid flertalet vänsterideologier som moraliskt riktiga. Men vänsterpartiet är en genusmedveten populistisk kvasimarxistsoppa som inte alls attraherar mej. Miljöpartiet känns på något vis vettiga, på något vis inte. Lite mycket drum-circle över dom. Sossarna? How pedestrian.

Så vi får se. Det är svårt. När den gamla käpphästen anarkism framstår som en splittrad och skev ideologi och allt annat sämre, då finns det inte många vägar att ta. Det känns som om man inte ska grubbla för mycket över sånt här. Knyt näven kring stenen, kasta, upprepa. Fråga inte. Det som blir i askorna blir bättre än det som är nu. Jag köper det inte. Om man ändå vore sjutton igen. Varje nytt år vattnar ut kontrasterna en del. Det svartvita blir ett spektra, tusentals nyanser av grått, och glöden förkolnar.

Någon dag ska jag våga bikta mej. Jag lovar.

1 kommentar:

vixxen, nitro, DOMINATOR 2006 sa...

Jaf har försökt ett tag nu, och min taktik att vara elak lyckades ju inte alls, vilken tur att då slarvet lönade sej för en gångs skull! Äntligen skriver du mitt namn i bloggen! hahaha...

Kul ämne dock. Eller, egentligen inte så kul, men jag har tänkt lite samma det senaste. Det slutar alltid med att jag säger till mej själv att läsa "days of war..." igen, bara för att bli lite.... hipp igen. Och efter att jag tänkt det så kollar jag lite mer på Seinfeld, typ. "OUR RAGE AGAINST THE MACHINE IS SOLD TO THE BENEFIT OF THE MACHINE!!!"